Andreas Romans Mörkrädd tog slut snabbt.
Bra skriven på ett lätt språk med humor, allvar och obehag i en fantastisk kombination. Den var väldigt svår att lägga ifrån sig och ibland så spännande att det var jobbigt för det tog för lång tid att läsa. Då ska man ha i åtanke att jag läser relativt snabbt. Det var inte det läskigaste jag läst, men på sina ställen var den riktigt skrämmande. Han beskriver en fobi på det mest levande sätt man kan, han får huvudpersonen David att vara så levande och alla känslor som beskrivs i boken känns.
Rekommenderas varmt!
onsdag 16 mars 2011
söndag 13 mars 2011
20110313 - Uppdatering + Sookie Stackhouse-serien
Sen den sista uppdateringen har jag knappt läst något alls. Jag är inte säker, men jag tror nästan att jag bara läst en Stephen King-novell (den som filmen Shawshank Redemption bygger på, Vinterverk heter den om jag inte alldeles missminner mig), den gula boken och Sookie Stackhouse-serien. Den gula boken heter egentligen Drakarnas tid, är skriven av Robert Shea och handlar om en ninjamunk som heter Jebu. Det var en ganska trivial historia om en väldigt vältränad Jebu. Det tog mig lång tid att läsa den, dels för att den helt enkelt inte drog tillräckligt och dels för att jag hade väldigt lite tid till att läsa. Det finns en fortsättning på den och när jag var klar med Drakarnas tid ville jag väldigt gärna läsa fortsättningen, så helt dålig kan den inte ha varit. Jag vet inte om det är något jag rekommenderar dock, det finns så mycket bättre att läsa. Den är nog intressantare för en yngre publik, typ tidig tonår kanske. Rätt blodigt var den dock, så helt klart inget för den känsliga.
Stephen King-novellen har jag läst tidigare, jag läste den mest för att jag ville se filmen, men inte mindes vilken novell den baserades på. Den är dock väldigt bra. Svår att få tag på tyvärr, men min kära mor hade den som tur var. Tack mamma! Jag är ju som bekant ett stort fan av Stephen King, men jag rekommenderar verkligen hans noveller för alla. Shawshank Redemtion är inte alls läskig, det är en rätt stillsam historia om en fängelsekund. Shawshank har något positivt över sig, det är lite av en feel good-berättelse, trots att det ändå är en ganska tragisk liten historia. Jag rekommenderar den varmt och det är absolut ingen läskig novell.
När jag uppdaterade sist skrev jag att jag läst Twilight-serien och Eragonböckerna. Twilightserien läste jag två gånger på rad, utan paus, samma dag som jag var klar med sista boken tog jag upp första och började om. Det är första gången i mitt liv jag gjort så. Vi kan lätt konstatera att jag tyckte väldigt mycket om de böckerna. Tyvärr är det för länge sen jag läste dem, så jag kan inte skriva särskilt mycket om dem. Bra böcker, rekommenderas. Helt enkelt.
Det är samma sak med Eragonböckerna, det är helt enkelt för länge sen jag läste dem. Jag ser dock väldigt mycket fram emot sista delen och när det blir dags för mig att läsa den kommer jag med största sannolikhet läsa om de första i serien. Jag rekommenderar dem också. Nu är jag dock allt annat än insatt i fantasyvärlden och jag har hört en hel del om hur Eragonböckerna är "precis samma som.." och "bara snodda av..." etc. Jag kan inte uttala mig om det, men för en fantasynovis som jag var det i alla fall bra böcker.
Sist men inte minst. Det jag precis läst:
Sookie Stackhouse-serien av Charlaine Harris. Tv-serien True Blood baseras på de böckerna.
Det är fem böcker, 1 - Död tills mörkret faller, 2 - Levande död i Dallas, 3 - Klubb död, 4 - Död i andras ögon och 5 - Hur död som helst.
Titlarna är i mina ögon rätt fjantiga. Serien i sig är nog också ganska fjantig emellanåt, det handlar om skitsnygga Sookie Stackhouse, en servitris i den påhittade staden Bon Temps, Louisiana, USA. Sookie är inte bara snygg, hon är telepat också. Med andra ord, hon kan läsa tankar. Sookie råkar ut för mängder av äventyr efter hon råkat på skitsnygga Bill Compton, en vampyr. Hon lär även känna skitsnygga Eric Northman (vampyr), skitsnygga Alcide Herveaux (varulv) och så vidare.
Dock får jag säga att serien fängslade mig väldigt. Harris skriver roligt, hon skyggar inte för jämförelser till "dåliga" böcker, vid något tillfälle säger hon att Sookies liv varit som ett drama, men att nu tog Harlequin vid och liknande saker. Det är överlag mycket humor i böckerna och det är lättsamt skrivet med hjärtat på rätt plats.
Jag kan säga att jag flertalet gånger skrattade högt när jag läste böckerna, dock grät jag inte en enda gång. Jag är rätt så blödig och har lätt för att gråta, men de sorgliga sakerna i Sookie Stackhouses liv berörde mig inte nämnvärt.
Överlag tycker jag dock det är bra böcker. Roliga, lättsamma, lättlästa, fängslande. Det är inte Dostojevskij eller Strindberg, det är alldagligt, övernaturligt, lättsamt och modernt. Vill man ha lite avspänd läsning och inte är rädd för lite blod och sex så är det helt klart böcker jag rekommenderar.
Jag såg precis att det kommit en hel flock böcker till som jag inte visste fanns. Detta måste kollas upp, vad som finns på svenska etc. Enligt wikipedia är hon uppe i 12 böcker! Nu vill jag genast läsa mer.
Först ska jag dock läsa Mörkrädd av Andreas Roman som enligt Nerikes Allehanda är "en förbannat otäck liten bok" som inte bör läsas av mörkrädda personer. Detta kan bli intressant, eller vad tror ni?
Stephen King-novellen har jag läst tidigare, jag läste den mest för att jag ville se filmen, men inte mindes vilken novell den baserades på. Den är dock väldigt bra. Svår att få tag på tyvärr, men min kära mor hade den som tur var. Tack mamma! Jag är ju som bekant ett stort fan av Stephen King, men jag rekommenderar verkligen hans noveller för alla. Shawshank Redemtion är inte alls läskig, det är en rätt stillsam historia om en fängelsekund. Shawshank har något positivt över sig, det är lite av en feel good-berättelse, trots att det ändå är en ganska tragisk liten historia. Jag rekommenderar den varmt och det är absolut ingen läskig novell.
När jag uppdaterade sist skrev jag att jag läst Twilight-serien och Eragonböckerna. Twilightserien läste jag två gånger på rad, utan paus, samma dag som jag var klar med sista boken tog jag upp första och började om. Det är första gången i mitt liv jag gjort så. Vi kan lätt konstatera att jag tyckte väldigt mycket om de böckerna. Tyvärr är det för länge sen jag läste dem, så jag kan inte skriva särskilt mycket om dem. Bra böcker, rekommenderas. Helt enkelt.
Det är samma sak med Eragonböckerna, det är helt enkelt för länge sen jag läste dem. Jag ser dock väldigt mycket fram emot sista delen och när det blir dags för mig att läsa den kommer jag med största sannolikhet läsa om de första i serien. Jag rekommenderar dem också. Nu är jag dock allt annat än insatt i fantasyvärlden och jag har hört en hel del om hur Eragonböckerna är "precis samma som.." och "bara snodda av..." etc. Jag kan inte uttala mig om det, men för en fantasynovis som jag var det i alla fall bra böcker.
Sist men inte minst. Det jag precis läst:
Sookie Stackhouse-serien av Charlaine Harris. Tv-serien True Blood baseras på de böckerna.
Det är fem böcker, 1 - Död tills mörkret faller, 2 - Levande död i Dallas, 3 - Klubb död, 4 - Död i andras ögon och 5 - Hur död som helst.
Titlarna är i mina ögon rätt fjantiga. Serien i sig är nog också ganska fjantig emellanåt, det handlar om skitsnygga Sookie Stackhouse, en servitris i den påhittade staden Bon Temps, Louisiana, USA. Sookie är inte bara snygg, hon är telepat också. Med andra ord, hon kan läsa tankar. Sookie råkar ut för mängder av äventyr efter hon råkat på skitsnygga Bill Compton, en vampyr. Hon lär även känna skitsnygga Eric Northman (vampyr), skitsnygga Alcide Herveaux (varulv) och så vidare.
Dock får jag säga att serien fängslade mig väldigt. Harris skriver roligt, hon skyggar inte för jämförelser till "dåliga" böcker, vid något tillfälle säger hon att Sookies liv varit som ett drama, men att nu tog Harlequin vid och liknande saker. Det är överlag mycket humor i böckerna och det är lättsamt skrivet med hjärtat på rätt plats.
Jag kan säga att jag flertalet gånger skrattade högt när jag läste böckerna, dock grät jag inte en enda gång. Jag är rätt så blödig och har lätt för att gråta, men de sorgliga sakerna i Sookie Stackhouses liv berörde mig inte nämnvärt.
Överlag tycker jag dock det är bra böcker. Roliga, lättsamma, lättlästa, fängslande. Det är inte Dostojevskij eller Strindberg, det är alldagligt, övernaturligt, lättsamt och modernt. Vill man ha lite avspänd läsning och inte är rädd för lite blod och sex så är det helt klart böcker jag rekommenderar.
Jag såg precis att det kommit en hel flock böcker till som jag inte visste fanns. Detta måste kollas upp, vad som finns på svenska etc. Enligt wikipedia är hon uppe i 12 böcker! Nu vill jag genast läsa mer.
Först ska jag dock läsa Mörkrädd av Andreas Roman som enligt Nerikes Allehanda är "en förbannat otäck liten bok" som inte bör läsas av mörkrädda personer. Detta kan bli intressant, eller vad tror ni?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)