20110611 - Djurfarmen, Bibliotekskatten Dewey och Instängd.

Nu har skolan slutat för sommaren och jag har lite tid att läsa igen. Har läst tre böcker, tar dem i ordningen jag läste dem.

Påbörjade Djurfarmen för ett bra tag sen, men har inte haft tid/ork att läsa den förrän nu. Det är ju en rätt tunn och lättläst bok, så det gick snabbt. Personligen blev jag rätt upprörd när jag läste den, men det är ju enligt baksidan på boken en satir över diktaturen, så det var kanske inte så konstigt. Jag är inte jätteglad för satirer och allegorier, men jag är väldigt glad för djur, så jag tyckte om den ändå. Tänker inte säga mer om boken, med tanke på att det är en klassiker som folk i allmänhet har mycket åsikter om, så: Vill du läsa en lätt klassiker, läs den! Jag älskade Boxer bör tilläggas. Såklart.
Har inte mycket att säga om språket, det var bra, men inget speciellt eller annorlunda. Den har ju några år på nacken, men det var inget jag tänkte på när jag läste.

Efter Djurfarmen fortsatte jag på temat djur och läste Bibliotekskatten Dewey, en fantastisk berättelse om en liten kattunge som hittades i bokinkastet på ett litet bibliotek i Spencer, Iowa, USA. En sann berättelse alltså. Tycker du om bibliotek och katter är den boken ett måste i mina ögon! Det var för mig som biblioteks- och informationsvetenskapsstuderande väldigt intressant att läsa om biblioteket i Spencer. Författaren Vicki Myron har arbetat på biblioteket i fråga i många år och berättar mycket om dess historia och utveckling, något jag fann väldigt roligt att läsa om. Hon berättar mycket om stadens historia, sin egen historia och självklart Deweys historia. Det är en rörande berättelse, men jag tror inte den är för alla. Men som sagt, tycker du om bibliotek och katter är den ett måste!
Jag vet inte hur mycket av språket som är Vicki Myrons då hon har en medförfattare, Bret Witter, men språket var bra, det var väldigt lättläst och det tog tag i en. Ibland kändes tidsföljden rörig, men när man fortsatte läsa kändes det ändå rätt att saker ibland togs i "fel" ordning.

Sen läste jag den bästa av de tre. Inlåsta, en helt fantastisk roman av Emma Donoghue helt skriven ut en femårig pojkes synvinkel. I första person, med en femårings logik, tankesätt och funderingar. Jag vill egentligen inte skriva något alls om denna, för jag tycker man ska läsa sig till det i boken. Språket är speciellt, gripande och väldigt intressant, boken är spännande, speciell och mycket gripande. Jag rekommenderar den varmt! Dock tycker jag inte man ska läsa på baksidan först (det tycker jag förvisso aldrig, men framförallt med denna). Jag sträckläste boken från pärm till pärm, med korta pauser för att laga mat och äta bara, annars var den med mig hela tiden.

Nu är det lite plugg igen, men det blir nog mer läsande snart. Hav tålamod med mig! Glad sommar! =D

20110316 - Mörkrädd

Andreas Romans Mörkrädd tog slut snabbt.
Bra skriven på ett lätt språk med humor, allvar och obehag i en fantastisk kombination. Den var väldigt svår att lägga ifrån sig och ibland så spännande att det var jobbigt för det tog för lång tid att läsa. Då ska man ha i åtanke att jag läser relativt snabbt. Det var inte det läskigaste jag läst, men på sina ställen var den riktigt skrämmande. Han beskriver en fobi på det mest levande sätt man kan, han får huvudpersonen David att vara så levande och alla känslor som beskrivs i boken känns.
Rekommenderas varmt!

20110313 - Uppdatering + Sookie Stackhouse-serien

Sen den sista uppdateringen har jag knappt läst något alls. Jag är inte säker, men jag tror nästan att jag bara läst en Stephen King-novell (den som filmen Shawshank Redemption bygger på, Vinterverk heter den om jag inte alldeles missminner mig), den gula boken och Sookie Stackhouse-serien. Den gula boken heter egentligen Drakarnas tid, är skriven av Robert Shea och handlar om en ninjamunk som heter Jebu. Det var en ganska trivial historia om en väldigt vältränad Jebu. Det tog mig lång tid att läsa den, dels för att den helt enkelt inte drog tillräckligt och dels för att jag hade väldigt lite tid till att läsa. Det finns en fortsättning på den och när jag var klar med Drakarnas tid ville jag väldigt gärna läsa fortsättningen, så helt dålig kan den inte ha varit. Jag vet inte om det är något jag rekommenderar dock, det finns så mycket bättre att läsa. Den är nog intressantare för en yngre publik, typ tidig tonår kanske. Rätt blodigt var den dock, så helt klart inget för den känsliga.

Stephen King-novellen har jag läst tidigare, jag läste den mest för att jag ville se filmen, men inte mindes vilken novell den baserades på. Den är dock väldigt bra. Svår att få tag på tyvärr, men min kära mor hade den som tur var. Tack mamma! Jag är ju som bekant ett stort fan av Stephen King, men jag rekommenderar verkligen hans noveller för alla. Shawshank Redemtion är inte alls läskig, det är en rätt stillsam historia om en fängelsekund. Shawshank har något positivt över sig, det är lite av en feel good-berättelse, trots att det ändå är en ganska tragisk liten historia. Jag rekommenderar den varmt och det är absolut ingen läskig novell.

När jag uppdaterade sist skrev jag att jag läst Twilight-serien och Eragonböckerna. Twilightserien läste jag två gånger på rad, utan paus, samma dag som jag var klar med sista boken tog jag upp första och började om. Det är första gången i mitt liv jag gjort så. Vi kan lätt konstatera att jag tyckte väldigt mycket om de böckerna. Tyvärr är det för länge sen jag läste dem, så jag kan inte skriva särskilt mycket om dem. Bra böcker, rekommenderas. Helt enkelt.
Det är samma sak med Eragonböckerna, det är helt enkelt för länge sen jag läste dem. Jag ser dock väldigt mycket fram emot sista delen och när det blir dags för mig att läsa den kommer jag med största sannolikhet läsa om de första i serien. Jag rekommenderar dem också. Nu är jag dock allt annat än insatt i fantasyvärlden och jag har hört en hel del om hur Eragonböckerna är "precis samma som.." och "bara snodda av..." etc. Jag kan inte uttala mig om det, men för en fantasynovis som jag var det i alla fall bra böcker.

Sist men inte minst. Det jag precis läst:
Sookie Stackhouse-serien av Charlaine Harris. Tv-serien True Blood baseras på de böckerna.
Det är fem böcker, 1 - Död tills mörkret faller, 2 - Levande död i Dallas, 3 - Klubb död, 4 - Död i andras ögon och 5 - Hur död som helst.
Titlarna är i mina ögon rätt fjantiga. Serien i sig är nog också ganska fjantig emellanåt, det handlar om skitsnygga Sookie Stackhouse, en servitris i den påhittade staden Bon Temps, Louisiana, USA. Sookie är inte bara snygg, hon är telepat också. Med andra ord, hon kan läsa tankar. Sookie råkar ut för mängder av äventyr efter hon råkat på skitsnygga Bill Compton, en vampyr. Hon lär även känna skitsnygga Eric Northman (vampyr), skitsnygga Alcide Herveaux (varulv) och så vidare.
Dock får jag säga att serien fängslade mig väldigt. Harris skriver roligt, hon skyggar inte för jämförelser till "dåliga" böcker, vid något tillfälle säger hon att Sookies liv varit som ett drama, men att nu tog Harlequin vid och liknande saker. Det är överlag mycket humor i böckerna och det är lättsamt skrivet med hjärtat på rätt plats.
Jag kan säga att jag flertalet gånger skrattade högt när jag läste böckerna, dock grät jag inte en enda gång. Jag är rätt så blödig och har lätt för att gråta, men de sorgliga sakerna i Sookie Stackhouses liv berörde mig inte nämnvärt.
Överlag tycker jag dock det är bra böcker. Roliga, lättsamma, lättlästa, fängslande. Det är inte Dostojevskij eller Strindberg, det är alldagligt, övernaturligt, lättsamt och modernt. Vill man ha lite avspänd läsning och inte är rädd för lite blod och sex så är det helt klart böcker jag rekommenderar.

Jag såg precis att det kommit en hel flock böcker till som jag inte visste fanns. Detta måste kollas upp, vad som finns på svenska etc. Enligt wikipedia är hon uppe i 12 böcker! Nu vill jag genast läsa mer.
Först ska jag dock läsa Mörkrädd av Andreas Roman som enligt Nerikes Allehanda är "en förbannat otäck liten bok" som inte bör läsas av mörkrädda personer. Detta kan bli intressant, eller vad tror ni?

20100909 - Uppdateringar

Jag är jättedålig på att uppdatera! Efter Livstid har jag läst Twilight- och Eragonböckerna. En vacker dag kommer jag uppdatera, men antagligen dröjer det. Har fullt upp med skola nu ju. Men det kommer mer, hav tålamod.

20100726 - Livstid

Livstid av Dean Koontz.
Den var bra! Återigen är människor antingen goda eller onda och inget däremellan, det känns lite tjatigt ibland, men samtidigt så tycker man ju så mycket om de goda att man slukas upp av historien ändå.
Denna var väldigt olik Invasion, men ändå tydligt en Koontzbok. I Invasion var det mycket domedagsstämning, men Livstid är en varm berättelse med mycket kärlek. Självklart mycket spänning också, annars hade det ju inte varit en Koontzbok.
Väldigt lättsam, väldigt humoristisk och emellanåt lite djup, eller några vattenpölar i alla fall. Jag tyckte väldigt mycket om boken, mycket mer än Invasion och jag tycker Invasion är läsvärd. Denna är lätt en bok jag rekommenderar om man vill läsa Koontz. Den ger mersmak och lämnar en rätt nöjd ändå.
Spännande, ja, läskig, nej.

20100726 - Invasion

Invasion av Dean Koontz.
Den var annorlunda, men tydligt en Koontzbok. Språket var bekant, karaktärerna likaså. Koontz gillar svart och vitt, antingen är man god eller så är man ond och det verkar inte finnas något mellanting. Hans genomgoda karaktärer är väldigt lätta att tycka om, så även i Invasion.
Handlingen är riktigt bra, sen riktigt konstig för att twista till ordentligt på slutet. Intressant, helt klart, men bra? Ja, den var inte dålig, men den får inga toppbetyg. Helt klart läsvärd dock, men den var rätt skrämmande emellanåt.

20100716 - Uppehåll

Har läst sex böcker jag inte skrivit om, de andra två jag köpte av Dean Koontz, samt de fyra Twilightböckerna. Jag tror jag kommer skriva om dem senare, men jag har dåligt med tid som det är nu. Håller nu på med Eragonserien och jobbar för fullt i Småland.

Vill även berätta att jag kommit in på bibliotekshögskolan i Borås! Börjar vecka 35, väldigt nervöst och fantastiskt roligt! Ska bli jättespännande!