20110611 - Djurfarmen, Bibliotekskatten Dewey och Instängd.

Nu har skolan slutat för sommaren och jag har lite tid att läsa igen. Har läst tre böcker, tar dem i ordningen jag läste dem.

Påbörjade Djurfarmen för ett bra tag sen, men har inte haft tid/ork att läsa den förrän nu. Det är ju en rätt tunn och lättläst bok, så det gick snabbt. Personligen blev jag rätt upprörd när jag läste den, men det är ju enligt baksidan på boken en satir över diktaturen, så det var kanske inte så konstigt. Jag är inte jätteglad för satirer och allegorier, men jag är väldigt glad för djur, så jag tyckte om den ändå. Tänker inte säga mer om boken, med tanke på att det är en klassiker som folk i allmänhet har mycket åsikter om, så: Vill du läsa en lätt klassiker, läs den! Jag älskade Boxer bör tilläggas. Såklart.
Har inte mycket att säga om språket, det var bra, men inget speciellt eller annorlunda. Den har ju några år på nacken, men det var inget jag tänkte på när jag läste.

Efter Djurfarmen fortsatte jag på temat djur och läste Bibliotekskatten Dewey, en fantastisk berättelse om en liten kattunge som hittades i bokinkastet på ett litet bibliotek i Spencer, Iowa, USA. En sann berättelse alltså. Tycker du om bibliotek och katter är den boken ett måste i mina ögon! Det var för mig som biblioteks- och informationsvetenskapsstuderande väldigt intressant att läsa om biblioteket i Spencer. Författaren Vicki Myron har arbetat på biblioteket i fråga i många år och berättar mycket om dess historia och utveckling, något jag fann väldigt roligt att läsa om. Hon berättar mycket om stadens historia, sin egen historia och självklart Deweys historia. Det är en rörande berättelse, men jag tror inte den är för alla. Men som sagt, tycker du om bibliotek och katter är den ett måste!
Jag vet inte hur mycket av språket som är Vicki Myrons då hon har en medförfattare, Bret Witter, men språket var bra, det var väldigt lättläst och det tog tag i en. Ibland kändes tidsföljden rörig, men när man fortsatte läsa kändes det ändå rätt att saker ibland togs i "fel" ordning.

Sen läste jag den bästa av de tre. Inlåsta, en helt fantastisk roman av Emma Donoghue helt skriven ut en femårig pojkes synvinkel. I första person, med en femårings logik, tankesätt och funderingar. Jag vill egentligen inte skriva något alls om denna, för jag tycker man ska läsa sig till det i boken. Språket är speciellt, gripande och väldigt intressant, boken är spännande, speciell och mycket gripande. Jag rekommenderar den varmt! Dock tycker jag inte man ska läsa på baksidan först (det tycker jag förvisso aldrig, men framförallt med denna). Jag sträckläste boken från pärm till pärm, med korta pauser för att laga mat och äta bara, annars var den med mig hela tiden.

Nu är det lite plugg igen, men det blir nog mer läsande snart. Hav tålamod med mig! Glad sommar! =D