20100621 - Tid för Odd

Tid för Odd blev precis utläst.
Såklart slutade den väldigt spännande. På ett sätt var det ett bra slut för en bok i en serie, då det såklart ska vara spännande så man längtar efter en uppföljare, men samtidigt kändes det lite mitt i. Hoppas i alla fall att det kommer fler delar, så man får veta hur det går för Odd.

Märkte i denna boken lite speciella Dean Koontz-vibbar och upptäckte då att även Broder Odd har dessa, även om jag inte såg det så tydligt när jag läste den, då det var ett tag sedan jag läste något av honom. Dean Koontz monster och bovar är inga vanliga monster och bovar. Det är allt som oftast genier som lekt eller forskat fram något monster eller stora världsomvälvande av människor tillverkade katastrofer det handlar om. Inte helt sällan har regering etc med saken att göra. Är hundar med i berättelserna är det nästan alltid kloka och tillgivna golden retrievers eller kloka och tillgivna blandraser. Detta gör inte historierna sämre, men det kan bli lite tjatigt. Ibland känns det som att om man läst en Koontzroman har man läst alla. Jag har tidigare tyckt att Odd-böckerna till stor del varit befriad från detta, men i de sista två märker man tydligt att det är Koontz som skrivit. På gott och ont.
Måste även påpeka att det tyvärr blev lite Mons Kallentoft-varning över de två senaste då det var kraftig snöstorm i Broder Odd och tjock dimma i Tid för Odd.

Nog om det. Tid för Odd var en spännande fortsättning om Odds öden och äventyr, på sina ställen mycket mörk, men med en genomgående humoristisk anda. Vissa delar av boken fick man inga förklaringar på, ett väldigt medvetet vad av Koontz men likväl frustrerande för läsaren.

Jag upptäckte något jag glömde nämna om Broder Odd, som gäller alla Oddböcker. Det förekommer inga fula ord eller svordomar i böckerna! Han berättar om folk som svär, han berättar att Odd svär, men alltid i fina omskrivningar. På sina ställen mycket komiskt, men jag tycker även att det är ett bra sätt för honom att få språket att flyta och verka trovärdigt (framförallt när det handlar om ruskiga bovar, men även om någon snubblar eller något annat trivialt som gärna leder till fula ord), utan att för den delen använda ett fult språk. Efter Kings mycket grafiska språkbruk är det skönt att slippa den delen av språket faktiskt.

Nu blir det ännu mer Koontz för mig, ska börja läsa Invasion. Spännande!