torsdag 9 september 2010
20100909 - Uppdateringar
Jag är jättedålig på att uppdatera! Efter Livstid har jag läst Twilight- och Eragonböckerna. En vacker dag kommer jag uppdatera, men antagligen dröjer det. Har fullt upp med skola nu ju. Men det kommer mer, hav tålamod.
måndag 26 juli 2010
20100726 - Livstid
Livstid av Dean Koontz.
Den var bra! Återigen är människor antingen goda eller onda och inget däremellan, det känns lite tjatigt ibland, men samtidigt så tycker man ju så mycket om de goda att man slukas upp av historien ändå.
Denna var väldigt olik Invasion, men ändå tydligt en Koontzbok. I Invasion var det mycket domedagsstämning, men Livstid är en varm berättelse med mycket kärlek. Självklart mycket spänning också, annars hade det ju inte varit en Koontzbok.
Väldigt lättsam, väldigt humoristisk och emellanåt lite djup, eller några vattenpölar i alla fall. Jag tyckte väldigt mycket om boken, mycket mer än Invasion och jag tycker Invasion är läsvärd. Denna är lätt en bok jag rekommenderar om man vill läsa Koontz. Den ger mersmak och lämnar en rätt nöjd ändå.
Spännande, ja, läskig, nej.
Den var bra! Återigen är människor antingen goda eller onda och inget däremellan, det känns lite tjatigt ibland, men samtidigt så tycker man ju så mycket om de goda att man slukas upp av historien ändå.
Denna var väldigt olik Invasion, men ändå tydligt en Koontzbok. I Invasion var det mycket domedagsstämning, men Livstid är en varm berättelse med mycket kärlek. Självklart mycket spänning också, annars hade det ju inte varit en Koontzbok.
Väldigt lättsam, väldigt humoristisk och emellanåt lite djup, eller några vattenpölar i alla fall. Jag tyckte väldigt mycket om boken, mycket mer än Invasion och jag tycker Invasion är läsvärd. Denna är lätt en bok jag rekommenderar om man vill läsa Koontz. Den ger mersmak och lämnar en rätt nöjd ändå.
Spännande, ja, läskig, nej.
20100726 - Invasion
Invasion av Dean Koontz.
Den var annorlunda, men tydligt en Koontzbok. Språket var bekant, karaktärerna likaså. Koontz gillar svart och vitt, antingen är man god eller så är man ond och det verkar inte finnas något mellanting. Hans genomgoda karaktärer är väldigt lätta att tycka om, så även i Invasion.
Handlingen är riktigt bra, sen riktigt konstig för att twista till ordentligt på slutet. Intressant, helt klart, men bra? Ja, den var inte dålig, men den får inga toppbetyg. Helt klart läsvärd dock, men den var rätt skrämmande emellanåt.
Den var annorlunda, men tydligt en Koontzbok. Språket var bekant, karaktärerna likaså. Koontz gillar svart och vitt, antingen är man god eller så är man ond och det verkar inte finnas något mellanting. Hans genomgoda karaktärer är väldigt lätta att tycka om, så även i Invasion.
Handlingen är riktigt bra, sen riktigt konstig för att twista till ordentligt på slutet. Intressant, helt klart, men bra? Ja, den var inte dålig, men den får inga toppbetyg. Helt klart läsvärd dock, men den var rätt skrämmande emellanåt.
fredag 16 juli 2010
20100716 - Uppehåll
Har läst sex böcker jag inte skrivit om, de andra två jag köpte av Dean Koontz, samt de fyra Twilightböckerna. Jag tror jag kommer skriva om dem senare, men jag har dåligt med tid som det är nu. Håller nu på med Eragonserien och jobbar för fullt i Småland.
Vill även berätta att jag kommit in på bibliotekshögskolan i Borås! Börjar vecka 35, väldigt nervöst och fantastiskt roligt! Ska bli jättespännande!
Vill även berätta att jag kommit in på bibliotekshögskolan i Borås! Börjar vecka 35, väldigt nervöst och fantastiskt roligt! Ska bli jättespännande!
måndag 21 juni 2010
20100621 - Tid för Odd
Tid för Odd blev precis utläst.
Såklart slutade den väldigt spännande. På ett sätt var det ett bra slut för en bok i en serie, då det såklart ska vara spännande så man längtar efter en uppföljare, men samtidigt kändes det lite mitt i. Hoppas i alla fall att det kommer fler delar, så man får veta hur det går för Odd.
Märkte i denna boken lite speciella Dean Koontz-vibbar och upptäckte då att även Broder Odd har dessa, även om jag inte såg det så tydligt när jag läste den, då det var ett tag sedan jag läste något av honom. Dean Koontz monster och bovar är inga vanliga monster och bovar. Det är allt som oftast genier som lekt eller forskat fram något monster eller stora världsomvälvande av människor tillverkade katastrofer det handlar om. Inte helt sällan har regering etc med saken att göra. Är hundar med i berättelserna är det nästan alltid kloka och tillgivna golden retrievers eller kloka och tillgivna blandraser. Detta gör inte historierna sämre, men det kan bli lite tjatigt. Ibland känns det som att om man läst en Koontzroman har man läst alla. Jag har tidigare tyckt att Odd-böckerna till stor del varit befriad från detta, men i de sista två märker man tydligt att det är Koontz som skrivit. På gott och ont.
Måste även påpeka att det tyvärr blev lite Mons Kallentoft-varning över de två senaste då det var kraftig snöstorm i Broder Odd och tjock dimma i Tid för Odd.
Nog om det. Tid för Odd var en spännande fortsättning om Odds öden och äventyr, på sina ställen mycket mörk, men med en genomgående humoristisk anda. Vissa delar av boken fick man inga förklaringar på, ett väldigt medvetet vad av Koontz men likväl frustrerande för läsaren.
Jag upptäckte något jag glömde nämna om Broder Odd, som gäller alla Oddböcker. Det förekommer inga fula ord eller svordomar i böckerna! Han berättar om folk som svär, han berättar att Odd svär, men alltid i fina omskrivningar. På sina ställen mycket komiskt, men jag tycker även att det är ett bra sätt för honom att få språket att flyta och verka trovärdigt (framförallt när det handlar om ruskiga bovar, men även om någon snubblar eller något annat trivialt som gärna leder till fula ord), utan att för den delen använda ett fult språk. Efter Kings mycket grafiska språkbruk är det skönt att slippa den delen av språket faktiskt.
Nu blir det ännu mer Koontz för mig, ska börja läsa Invasion. Spännande!
Såklart slutade den väldigt spännande. På ett sätt var det ett bra slut för en bok i en serie, då det såklart ska vara spännande så man längtar efter en uppföljare, men samtidigt kändes det lite mitt i. Hoppas i alla fall att det kommer fler delar, så man får veta hur det går för Odd.
Märkte i denna boken lite speciella Dean Koontz-vibbar och upptäckte då att även Broder Odd har dessa, även om jag inte såg det så tydligt när jag läste den, då det var ett tag sedan jag läste något av honom. Dean Koontz monster och bovar är inga vanliga monster och bovar. Det är allt som oftast genier som lekt eller forskat fram något monster eller stora världsomvälvande av människor tillverkade katastrofer det handlar om. Inte helt sällan har regering etc med saken att göra. Är hundar med i berättelserna är det nästan alltid kloka och tillgivna golden retrievers eller kloka och tillgivna blandraser. Detta gör inte historierna sämre, men det kan bli lite tjatigt. Ibland känns det som att om man läst en Koontzroman har man läst alla. Jag har tidigare tyckt att Odd-böckerna till stor del varit befriad från detta, men i de sista två märker man tydligt att det är Koontz som skrivit. På gott och ont.
Måste även påpeka att det tyvärr blev lite Mons Kallentoft-varning över de två senaste då det var kraftig snöstorm i Broder Odd och tjock dimma i Tid för Odd.
Nog om det. Tid för Odd var en spännande fortsättning om Odds öden och äventyr, på sina ställen mycket mörk, men med en genomgående humoristisk anda. Vissa delar av boken fick man inga förklaringar på, ett väldigt medvetet vad av Koontz men likväl frustrerande för läsaren.
Jag upptäckte något jag glömde nämna om Broder Odd, som gäller alla Oddböcker. Det förekommer inga fula ord eller svordomar i böckerna! Han berättar om folk som svär, han berättar att Odd svär, men alltid i fina omskrivningar. På sina ställen mycket komiskt, men jag tycker även att det är ett bra sätt för honom att få språket att flyta och verka trovärdigt (framförallt när det handlar om ruskiga bovar, men även om någon snubblar eller något annat trivialt som gärna leder till fula ord), utan att för den delen använda ett fult språk. Efter Kings mycket grafiska språkbruk är det skönt att slippa den delen av språket faktiskt.
Nu blir det ännu mer Koontz för mig, ska börja läsa Invasion. Spännande!
lördag 19 juni 2010
20100619 - Broder Odd
Köpte lite böcker på Adlibris.se, fick hem dem i torsdags (den 17 juni). Böckerna jag köpte är: Broder Odd, Tid för Odd, Invasion och Livstid av Dean Koontz samt Om jag kunde drömma, När jag hör din röst, Ljudet av ditt hjärta och Så länge vi båda andas av Stephenie Meyer.
Började igår på Broder Odd och har precis läst ut den.
Broder Odd är del tre i serien om Odd Thomas, en snabbmatskock med lite speciella egenskaper. Böckerna är skrivna med ett väldigt enkelt och lättsamt språk, det är mycket ironi och humor, framförallt i samtalen. Böckerna är skrivna i första person och han refererar till de tidigare böckerna som "det första manuskriptet" etc. Det är verkligen Odds berättelse.
Emellanåt är det rätt tragiska berättelser, men han håller konsekvent på det muntra språket, vilket gör det dels sorgligare, dels lättare att läsa vidare. Jag läste de båda tidigare delarna i serien lika snabbt som jag läste denna och antagligen kommer nästa del gå lika snabbt. Det är väldigt lättlästa böcker, inte särskilt tjocka och man lär snabbt känna och tycka om Odd, så man vill gärna läsa vidare.
Jag har läst en del av Koontz och jag vet att han kan skriva relativt läskiga saker, men Oddböckerna är inte alls läskiga i mina ögon. Det handlar trots allt om spöken och döda människor, men det är så lätta och snabba böcker att det liksom inte hinner bli läskigt innan man kommit förbi det som borde skrämt en.
Nu är det dock dags att ta itu med Tid för Odd.
Började igår på Broder Odd och har precis läst ut den.
Broder Odd är del tre i serien om Odd Thomas, en snabbmatskock med lite speciella egenskaper. Böckerna är skrivna med ett väldigt enkelt och lättsamt språk, det är mycket ironi och humor, framförallt i samtalen. Böckerna är skrivna i första person och han refererar till de tidigare böckerna som "det första manuskriptet" etc. Det är verkligen Odds berättelse.
Emellanåt är det rätt tragiska berättelser, men han håller konsekvent på det muntra språket, vilket gör det dels sorgligare, dels lättare att läsa vidare. Jag läste de båda tidigare delarna i serien lika snabbt som jag läste denna och antagligen kommer nästa del gå lika snabbt. Det är väldigt lättlästa böcker, inte särskilt tjocka och man lär snabbt känna och tycka om Odd, så man vill gärna läsa vidare.
Jag har läst en del av Koontz och jag vet att han kan skriva relativt läskiga saker, men Oddböckerna är inte alls läskiga i mina ögon. Det handlar trots allt om spöken och döda människor, men det är så lätta och snabba böcker att det liksom inte hinner bli läskigt innan man kommit förbi det som borde skrämt en.
Nu är det dock dags att ta itu med Tid för Odd.
fredag 18 juni 2010
20100618 - Julfritt
Har precis läst ut Julfritt av John Grisham.
En lätt liten bok, bara 178 sidor.
Jag har inte läst något annat av Grisham, men vad jag förstått är inte detta någon typisk Grisham-bok. Inga mord, ingen spänning, inga bovar. Handlar om ett par som beslutar sig för att hoppa över julen och istället åka på en kryssning. En trevlig liten berättelse, med ett väldigt behagligt slut. Söt bok.
Språket var enkelt men intressant.
Det finns egentligen inte så mycket att säga om boken. Den var bra, lättläst och lättsmält. En perfekt liten mellanlandning.
En lätt liten bok, bara 178 sidor.
Jag har inte läst något annat av Grisham, men vad jag förstått är inte detta någon typisk Grisham-bok. Inga mord, ingen spänning, inga bovar. Handlar om ett par som beslutar sig för att hoppa över julen och istället åka på en kryssning. En trevlig liten berättelse, med ett väldigt behagligt slut. Söt bok.
Språket var enkelt men intressant.
Det finns egentligen inte så mycket att säga om boken. Den var bra, lättläst och lättsmält. En perfekt liten mellanlandning.
söndag 13 juni 2010
20100613 - Varsel
Har äntligen läst ut Varsel! Den var som sagt trögstartad och ganska krånglig, rätt tung emellanåt, plus att jag haft dåligt med tid och vilja att läsa, så det har tagit väldigt lång tid. Men nu är den slut och jag är väldigt glad att jag läst den.
Språket var ganska typiskt Stephen Kings, men tyngre och svårare. Vissa delar var väldigt lättlästa och tydliga, men vissa delar var långrandiga, svårlästa och lätt diffusa. Som jag sagt tidigare var det väldigt mycket bakgrundshistoria i början och den fortsatte att vara viktig för boken. Det var bra att veta allt han berättade om karaktärerna, men det kändes krångligt och lite rörigt. Det var dock ändå Stephen Kings språk och han använder ett mycket levande och intressant språk som jag tycker mycket om.
Handlingen i sig är ganska enkel, men allt man fick veta om karaktärerna gav boken ett djup. Det är som sagt en ganska tung bok och den var ibland ganska deprimerande. Den var även spännande och emellanåt riktigt läskig. SK är som bekant väldigt duktig på att förklara skräck, därför kan jag i efterhand inte riktigt förstå hur vissa saker kunde vara så läskiga som de var, mer än att det var SK som skrivit dem. Boken var dock inte alls så läskig som jag befarat, då jag såg filmen (av Stanley Kubrick) för många år sedan och tyckte den var väldigt läskig. Nu för tiden är jag ganska van vid SKs böcker och blir inte särskilt rädd, trots att de kan vara rätt läskiga, så jag är kanske inte rätt person att bedöma det. Har du lite vana av skräck av något slag tror jag knappast att det är något problem att läsa Varsel, men är du lättskrämd och blir lätt mörkrädd ska du nog inte läsa den när du är själv hemma. Jag blev mörkrädd emellanåt, men så blir jag också mörkrädd rätt lätt.
Överlag en bra bok som var klart läsvärd!
Språket var ganska typiskt Stephen Kings, men tyngre och svårare. Vissa delar var väldigt lättlästa och tydliga, men vissa delar var långrandiga, svårlästa och lätt diffusa. Som jag sagt tidigare var det väldigt mycket bakgrundshistoria i början och den fortsatte att vara viktig för boken. Det var bra att veta allt han berättade om karaktärerna, men det kändes krångligt och lite rörigt. Det var dock ändå Stephen Kings språk och han använder ett mycket levande och intressant språk som jag tycker mycket om.
Handlingen i sig är ganska enkel, men allt man fick veta om karaktärerna gav boken ett djup. Det är som sagt en ganska tung bok och den var ibland ganska deprimerande. Den var även spännande och emellanåt riktigt läskig. SK är som bekant väldigt duktig på att förklara skräck, därför kan jag i efterhand inte riktigt förstå hur vissa saker kunde vara så läskiga som de var, mer än att det var SK som skrivit dem. Boken var dock inte alls så läskig som jag befarat, då jag såg filmen (av Stanley Kubrick) för många år sedan och tyckte den var väldigt läskig. Nu för tiden är jag ganska van vid SKs böcker och blir inte särskilt rädd, trots att de kan vara rätt läskiga, så jag är kanske inte rätt person att bedöma det. Har du lite vana av skräck av något slag tror jag knappast att det är något problem att läsa Varsel, men är du lättskrämd och blir lätt mörkrädd ska du nog inte läsa den när du är själv hemma. Jag blev mörkrädd emellanåt, men så blir jag också mörkrädd rätt lätt.
Överlag en bra bok som var klart läsvärd!
tisdag 1 juni 2010
20100531 - Varsel
Var länge sen jag skrev här. Håller nu på med Varsel av Stephen King. Av diverse anledningar läser jag väldigt lite just nu, så det går inte så fort. Har kommit knappt halvvägs bara.
Boken börjar med väldigt mycket bakgrundshistoria, så den är ganska trögstartad tycker jag. Den börjar bli lättare, men SK skrev den under en svår tid av hans liv och det märks i boken. Långa invecklade kapitel och emellanåt lite väl mycket förklaringar för min smak. Han hade nog kunnat gjort det enklare till viss del. Den börjar bli spännande och den är emellanåt riktigt läskig.
För er som inte vet så är Varsel den svenska titeln på The Shining och det har gjorts inte mindre än en film och en mini-serie baserade på boken. Först ut var Stanley Kubrick med filmen The Shining och några år senare kom mini-serien The Shining som Stephen King hade större inflytande i (om jag förstått det hela rätt).
Mer kommer om boken när jag läst mer, eller rent av blivit klar med den.
Boken börjar med väldigt mycket bakgrundshistoria, så den är ganska trögstartad tycker jag. Den börjar bli lättare, men SK skrev den under en svår tid av hans liv och det märks i boken. Långa invecklade kapitel och emellanåt lite väl mycket förklaringar för min smak. Han hade nog kunnat gjort det enklare till viss del. Den börjar bli spännande och den är emellanåt riktigt läskig.
För er som inte vet så är Varsel den svenska titeln på The Shining och det har gjorts inte mindre än en film och en mini-serie baserade på boken. Först ut var Stanley Kubrick med filmen The Shining och några år senare kom mini-serien The Shining som Stephen King hade större inflytande i (om jag förstått det hela rätt).
Mer kommer om boken när jag läst mer, eller rent av blivit klar med den.
fredag 21 maj 2010
20100521 - Geralds lek
Igår blev jag äntligen klar med Geralds lek! Den var mycket bra tyckte jag.
Kort om handlingen:
Kvinna och man i sommarstuga i Oktober, kvinnan i handklovar i sängen, mannen dör av en hjärtattack. Hoppla.
Det var till stor del en "monolog", även om det inte är rätt ord riktigt. Ibland kan Stephen King bli lite tjatig i sina "monologer", men oftast är de riktigt bra och inte sällan riktigt tänkvärda. Huvudpersonen är i även denna boken en kvinna och SK skildrar hennes tankar och rädslor mycket väl. Väldigt bra skrivet, tycker jag.
Boken var spännande, men man kunde lägga den ifrån sig. Jag vet att en del är lite skeptiska till vissa delar av historien, men personligen tyckte jag bara att det gjorde den mer spännande (och läskig). Boken hade klarat sig utan dessa element, men som sagt, i mina ögon lyfte de boken en aning.
Läskighetsfaktorn då? Inte särskilt. Den hade sina stunder, såsom de flesta av SKs böcker, men överlag tyckte jag inte den var särskilt läskig. Mer spännande än läskig.
Som vanligt knyter SK gärna samman sina böcker lite och även i denna var det ett par glimtar. Inga stora saker, inga viktiga saker, läser man inte annat av honom tycker inte jag att det gör något, men har man läst Dolores Claibourne så känner man igen sig vid ett par tillfällen.
Jeanette
Kort om handlingen:
Kvinna och man i sommarstuga i Oktober, kvinnan i handklovar i sängen, mannen dör av en hjärtattack. Hoppla.
Det var till stor del en "monolog", även om det inte är rätt ord riktigt. Ibland kan Stephen King bli lite tjatig i sina "monologer", men oftast är de riktigt bra och inte sällan riktigt tänkvärda. Huvudpersonen är i även denna boken en kvinna och SK skildrar hennes tankar och rädslor mycket väl. Väldigt bra skrivet, tycker jag.
Boken var spännande, men man kunde lägga den ifrån sig. Jag vet att en del är lite skeptiska till vissa delar av historien, men personligen tyckte jag bara att det gjorde den mer spännande (och läskig). Boken hade klarat sig utan dessa element, men som sagt, i mina ögon lyfte de boken en aning.
Läskighetsfaktorn då? Inte särskilt. Den hade sina stunder, såsom de flesta av SKs böcker, men överlag tyckte jag inte den var särskilt läskig. Mer spännande än läskig.
Som vanligt knyter SK gärna samman sina böcker lite och även i denna var det ett par glimtar. Inga stora saker, inga viktiga saker, läser man inte annat av honom tycker inte jag att det gör något, men har man läst Dolores Claibourne så känner man igen sig vid ett par tillfällen.
Jeanette
torsdag 13 maj 2010
20100513 - Geralds lek
Har nu börjat på Geralds lek (verkar inte finnas i ny version, finns dock på några bibliotek och den finns på Bokbörsen). Verkar intressant. =)
Jeanette
Jeanette
20100513 - Duma Key
Färdig!!
Så, vad ska man säga..
Blir ju lite samma som Liseys berättelse, eftersom det är samma författare. Han skriver väldigt speciellt och jag tycker väldigt mycket om det.
Denna boken var inte alls så rörig som Liseys berättelse, den var lättfattlig från början, men ibland kunde han röra till det. Oftast kändes det dock som väldigt medveten röra, då det istället för att göra boken svårläst gjorde den spännande.
Handlingen gick från supernormalt till Stephen King-konstigt, vilket ju inte är så förvånande heller. Läser man mycket av honom kan det ibland kännas lite tjatigt, men samtidigt tycker jag han får allt att kännas nytt och intressant, inte gammalt och uttjatat.
Jag tycker även att han skriver väldigt kvinnligt. Jag vet inte om det är för jag är kvinna, eller om det faktiskt är så. Skulle vilja att en man läser Rasande Rose, Liseys berättelse och Duma Key så jag kunde få en manlig synvinkel på saken.
Vad jag vet skriver han ju till Tabitha (sin fru), så det kanske är så enkelt att han skriver det lite "kvinnligare" just pga det.
I just Duma Key handlar det om män framförallt, men det är ändå vissa aspekter som känns... feminina. Eller så är det bara för att han klämmer in så fantastiskt mycket känslor på så korta rader.
Sist men inte minst, boken blev rätt läskig faktiskt. Man började märka av det relativt tidigt i boken, men det var inte förrän i slutet som det började bli riktigt läskigt. Men den lämnade en inte skräckslagen, vilket jag tyckte väldigt mycket om, speciellt som jag läste ut den innan jag skulle sova. =)
Jeanette
Så, vad ska man säga..
Blir ju lite samma som Liseys berättelse, eftersom det är samma författare. Han skriver väldigt speciellt och jag tycker väldigt mycket om det.
Denna boken var inte alls så rörig som Liseys berättelse, den var lättfattlig från början, men ibland kunde han röra till det. Oftast kändes det dock som väldigt medveten röra, då det istället för att göra boken svårläst gjorde den spännande.
Handlingen gick från supernormalt till Stephen King-konstigt, vilket ju inte är så förvånande heller. Läser man mycket av honom kan det ibland kännas lite tjatigt, men samtidigt tycker jag han får allt att kännas nytt och intressant, inte gammalt och uttjatat.
Jag tycker även att han skriver väldigt kvinnligt. Jag vet inte om det är för jag är kvinna, eller om det faktiskt är så. Skulle vilja att en man läser Rasande Rose, Liseys berättelse och Duma Key så jag kunde få en manlig synvinkel på saken.
Vad jag vet skriver han ju till Tabitha (sin fru), så det kanske är så enkelt att han skriver det lite "kvinnligare" just pga det.
I just Duma Key handlar det om män framförallt, men det är ändå vissa aspekter som känns... feminina. Eller så är det bara för att han klämmer in så fantastiskt mycket känslor på så korta rader.
Sist men inte minst, boken blev rätt läskig faktiskt. Man började märka av det relativt tidigt i boken, men det var inte förrän i slutet som det började bli riktigt läskigt. Men den lämnade en inte skräckslagen, vilket jag tyckte väldigt mycket om, speciellt som jag läste ut den innan jag skulle sova. =)
Jeanette
onsdag 12 maj 2010
20100512 - Duma Key
Okej, den blir fortfarande läskigare. Faktiskt rätt så mycket. Sådär så man tar långa kliv upp i sängen och inte har fötterna på golvet när man sitter i soffan. ;D
Men spännande. Och konstig. =)
Jeanette
Men spännande. Och konstig. =)
Jeanette
tisdag 11 maj 2010
20100511 - Duma Key
Håller fortfarande på med Duma Key. Den är bra. Blir mer och mer läskig ju längre man läser, men jag tycker inte den är lika läskig som mycket av hans andra böcker ännu. Har inte jättemycket kvar (är på sid 469/635) och det är väldigt spännande nu, så sista biten kommer nog gå rätt fort. Så det är väl bäst jag fortsätter så jag kan skriva lite vettigare här nångång? ;D
Jeanette
Jeanette
måndag 3 maj 2010
20100502 - Liseys berättelse
Läste ut boken idag. =)
Har kommit fram till att det är väldigt svårt att recensera böcker, men jag ska försöka iaf. Gnäll inte på mig, okej? =)
Språket var Stephen Kings och som vanligt tyckte jag om det. Ibland fint, ibland fult, ibland barnsligt, allt beroende på situation etc. Jag tycker om det, det känns mer trovärdigt då. Sen att översättningar av amerikanska dialekter blir lite sisådär, det får man väl stå ut med, om man som jag är för lat för att läsa på engelska. ;)
Handlingen var vansinnigt rörig i början, men den förklarade sig själv efter hand. Den var faktiskt ganska rörig ända fram till slutet, inte som i början, men dock, men då hade man lärt sig tyda röran, plus att man hade väldigt mycket mer grund att stå på. Rörigheten i början var jobbig tyckte jag, det var svårt att komma in i boken, vilket var en annorlunda erfarenhet för mig när det gäller Stephen King, men den blev bättre på något sätt. Den lyfte historien, utan den hade det nog blivit ganska platt.
Nu vet jag inte riktigt vad jag kan säga mer om boken. Det var en Stephen King-berättelse och som vanligt tyckte jag om det. Jag rekommenderar den till andra som gillar SK, men jag tycker nog inte det är en bra bok att börja med om man inte läst annat av honom. Dels för att han som vanligt väver in så mycket annat i boken (Michael Noonan hade tex skrivit en roman som nämns i boken) och dels.. ja, jag vet inte, men jag tycker nog man inte ska börja med hans nyaste böcker. Fråga mig inte varför, för det vet jag inte, det kanske går jättebra. =) En dag ska jag läsa alla hans böcker i ordningen han skrev dem, det kommer nog bli intressant och väldigt annorlunda. =)
Nu ska jag börja på Duma Key av SK. =)
Jeanette
Har kommit fram till att det är väldigt svårt att recensera böcker, men jag ska försöka iaf. Gnäll inte på mig, okej? =)
Språket var Stephen Kings och som vanligt tyckte jag om det. Ibland fint, ibland fult, ibland barnsligt, allt beroende på situation etc. Jag tycker om det, det känns mer trovärdigt då. Sen att översättningar av amerikanska dialekter blir lite sisådär, det får man väl stå ut med, om man som jag är för lat för att läsa på engelska. ;)
Handlingen var vansinnigt rörig i början, men den förklarade sig själv efter hand. Den var faktiskt ganska rörig ända fram till slutet, inte som i början, men dock, men då hade man lärt sig tyda röran, plus att man hade väldigt mycket mer grund att stå på. Rörigheten i början var jobbig tyckte jag, det var svårt att komma in i boken, vilket var en annorlunda erfarenhet för mig när det gäller Stephen King, men den blev bättre på något sätt. Den lyfte historien, utan den hade det nog blivit ganska platt.
Nu vet jag inte riktigt vad jag kan säga mer om boken. Det var en Stephen King-berättelse och som vanligt tyckte jag om det. Jag rekommenderar den till andra som gillar SK, men jag tycker nog inte det är en bra bok att börja med om man inte läst annat av honom. Dels för att han som vanligt väver in så mycket annat i boken (Michael Noonan hade tex skrivit en roman som nämns i boken) och dels.. ja, jag vet inte, men jag tycker nog man inte ska börja med hans nyaste böcker. Fråga mig inte varför, för det vet jag inte, det kanske går jättebra. =) En dag ska jag läsa alla hans böcker i ordningen han skrev dem, det kommer nog bli intressant och väldigt annorlunda. =)
Nu ska jag börja på Duma Key av SK. =)
Jeanette
lördag 1 maj 2010
torsdag 29 april 2010
20100429 - Justeringar
Håller på och justerar utseendet på bloggen lite.
Har lagt till en liten länksamling till vänster, den kommer uppdateras efter hand jag bloggar om böcker.
Btw, bloggar jag inte aktivt så gråt inte. Min plan är att jag ska försöka skriva om böcker jag läser/läst, men mina planer utgår aldrig ifrån att jag är lat och glömsk. ;)
Jeanette
Har lagt till en liten länksamling till vänster, den kommer uppdateras efter hand jag bloggar om böcker.
Btw, bloggar jag inte aktivt så gråt inte. Min plan är att jag ska försöka skriva om böcker jag läser/läst, men mina planer utgår aldrig ifrån att jag är lat och glömsk. ;)
Jeanette
20100429 - Liseys berättelse - Stephen King
Håller just nu på att läsa Liseys berättelse av Stephen King.
Den började VÄLDIGT rörigt, så det tog en del sidor att komma in i den, men nu (på sidan 316 av 537 (exklusive författarens efterord)) är den spännande som bara den. Det är fortfarande en rörig bok, med mycket tillbakablickar (och tillbakablickar i tillbakablickarna) och en väldigt komplex historia, men den tar en med och jag vill hela tiden veta hur det går, vad som ska hända, vad som har hänt. Ser med spänning fram emot de sista dryga 200 sidorna. =)
Jeanette
Den började VÄLDIGT rörigt, så det tog en del sidor att komma in i den, men nu (på sidan 316 av 537 (exklusive författarens efterord)) är den spännande som bara den. Det är fortfarande en rörig bok, med mycket tillbakablickar (och tillbakablickar i tillbakablickarna) och en väldigt komplex historia, men den tar en med och jag vill hela tiden veta hur det går, vad som ska hända, vad som har hänt. Ser med spänning fram emot de sista dryga 200 sidorna. =)
Jeanette
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)